När Mazagan lades ut skulle den imitera en skotsk linksbana. Det finns de som menar att det är den bästa bana Gary Player byggt. Den uppfyller flera av de kriterier som gör en bana till en ”true links”: Det blåser alltid och banan är byggd vid havet på ren sand. Och det finns inte en meter dräneringsrör under banan.

Terrance Mohamed reser sig ur fåtöljen­ i klubbhusets bar och visar hur han svingar för att kunna slå bollen­ någorlunda långt och rakt:

Terrance Mohamed.

Uppvridning. Impact. Och sedan kommer­ han till själva grejen: Positionen­ i avslutningen.

Han har kvar tyngden på höger fot. Han tittar på mig.

”Det fungerar jättebra”, säger han.

Vi har suttit och pratat i bortåt två timmar. Men i takt med antalet kaffe­koppar som konsumeras övergår den formella intervjun till ett mer personligt samtal. Ett typiskt klubbhussnack.  medan tiden driver i väg. Jag berättade om mitt knä, som kommer att hålla mig ur spel denna sommar. Terrance berättade om den där nerven som hamnat i kläm mellan två diskar.

”Det är samma skada som Tiger lider av. Och Fred Couples.”

Vi tar en kopp espresso till. Terrance gillar att prata och berätta. Och han har en del att berätta om.  Efter en stund kommer vi på att vi spelat i samma tävling på Turnberry för fem-sex år sedan.  Det är en liten värld, trots allt. Det var i Troons årliga mästerskap. Det spelas alltid på Turnberry. Jag råkade bara hamna där men Terrance deltog eftersom han är Director of Golf på Mazagan, en resort i Marocko, en dryg timme söder om Casablanca.

Golfbanan på anläggningen drivs av just företaget Troon vars specialitet är att sköta golfbanor, både ekonomiskt och maskinellt.

När jag frågar hur han hamnade i Marocko rycker han bara på axlarna och ler.

”Jag kom körande längs vägen”, säger han, ”men istället för att svänga vänster tog jag av åt höger.”

Han ler.

Outgrundliga äro golfbanebyggarens vägar.

Egentligen är han agronom. Han kom till Mazagan innan resorten öppnade för fem år sedan, innan banan var klar ” för att få gräset att växa och sätta en skötselstandard”. Jobbet var att skapa en bana i Nordafrika som skulle påminna om de snabba, vindplågade skotska linksbanorna. Han kommer från Kanada men världen har varit hans arbetsplats under många år nu. När banan var färdig och Troon skulle anställa en golfchef, valde man Terrance med 25 år i branschen.

Han ser ut som om han fortfarande inte riktigt förstått det.

”Varje gång jag talar med huvudkontoret så säger jag att jag har hamnat på den vackraste platsen på jorden”, säger han.

Mazagan är sådd med paspalum-gräs. Det tål saltvatten och ger en väldigt hård spelyta.
Mazagan är sådd med paspalum-gräs. Det tål saltvatten och ger en väldigt hård spelyta.

Vi har flyttat ut på terrassen. Ett par hundra meter nedanför oss rullar tunga vågor in mot stranden. Den är 60 meter bred den här dagen.  Det är lågvatten. Det sägs att den här kusten är ett paradis för surfare. Sju kilometer sandstrand löper längs semesteranläggningen­ som verkligen är något utöver­ det vanliga.

Från hotellet till banan är det en fem minuters promenad. Man går förbi Mazagans spa och tennisbanorna, sedan är man framme.

När vi den första morgonen promenerar runt hotellet­ inser vi att det inte är så svårt att hitta som vi tyckte när vi anlände sent kvällen innan.

Då möttes vi av ett hotell med 500 rum,  vars ­generösa reception övergår i ett atrium med vidhängande bar som har en kyrkas takhöjd.

Blicken sveper över ett kasino, flera restauranger, barer och kaféer, örat uppfattar ett sorl av franska och arabiska konversationer men kanske är det näsans intryck som mest kittlar nyfikenheten. Dofter av orientaliska kryddor letar sig ut från restaurangerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter en dag med bara flygplansmat följer vi doftspåret och hamnar på Marketplace – hotellets buffé med flera olika avdelningar, indelade efter gastronomiska regioner. Jag stannar på den indiska, någon faller för Levante, en annan för det italienska…

Det är fantastiskt gott. Det bästa från alla världar.

Banan är ett kapitel för sig. När den började byggas var det tänkt att den skulle imitera en skotsk linksbana, och det kan så klart vara en utmanande vision om man befinner sig i norra Afrika. Men Gary Player lyckades komma riktigt nära den upplevelsen. Bortsett från den geografiska placeringen så har Mazagan några av de mest typiska och utmärkande igenkänningsfaktorerna för en ”true links”.

Det blåser – alltid! – och banan är byggd vid havet på ren sand. Det finns inte en meter dräneringsrör under banan.

”Ibland har jag kommit hit på morgonen när det regnat 40 millimeter på natten. Banan ser ut som den alltid gör. Greenerna är fortfarande stenhårda. Inte en pöl någonstans”, säger Terrance.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fairways är böljande och breda. Ingen ska behöva hamna i ruffen. Gör man ändå det får man stifta bekantskap med isörten, en växt som lämnar bollen synlig men som inte låter dig komma åt den.

Därvidlag påminner det om ruffen på vissa linksbanor.

Det är greenerna som vållar mest huvudbry. De är väldigt speciella. Hela banan är sådd med Paspalum, ett gräs som tål saltvatten och som kräver blygsam bevattning. Det lagrar vatten, ungefär som en kamel. Men gräset bildar också ett tunt lager av thatch, som blir stenhårt. Den här thatchen är inte riktigt som den vi har på svenska vitgröegreener, eller som den på krypvensbanor som Bro Hof.

De blir lätt svampiga om man inte skär och luftar regelbundet. Paspalum-thatchen är tunn men betonghård. Det har en viss påverkan på spelet.

Bollen stannar inte där den landar. De allra flesta inspel jag slår rullar av. För varje varv lär jag mig ta mindre klubba.  Det är ändå svårt att få bollen att fästa ordentligt, trots greenernas generösa storlek. Sista dagen slår jag en järnnia i medvind från 160 meter. Bollen landar brant, tidigt på en diagonalt ställd green, rullar över och – av.

Varenda wedge jag slår resulterar i samma sak.

Det förvånar mig. Jag brukar ha bra spinn på bollen­. Det kan förstås bero på bollens konstruktion, också.

Greenerna är också i nästan osannolikt bra skick. Det finns inte en fläck. Inte ett nedslagsmärke.

”Så som greenerna ser ut idag – så ser de ut 365 dagar om året. De är perfekta.  Väldigt hårda. Du behöver skarpa grooves för att få bollen att stanna. De ville ha en sann skotsk känsla när de byggde banan. Unduleringarna är svåra också”, säger Terrance.

”Jag har haft dem på 13 på stimpen. Men det är för snabbt med tanke på hur undulerade det är. När greenerna är så snabba så är det ingen som vill spela banan. Det blir inte roligt.”

För dagen ligger de på 10.

Grässorten Paspalum var länge sedd över axeln. Stora mästerskap spelades inte på banor som var sådda med Paspalum. Men det ändrades när amerikanska PGA la PGA Championship på Kiawah Ocean Course 2011. Banan såddes ursprungligen med Bermudagräs men det tålde inte saltvattnet. 2003 såddes banan om.

Rory McIlroy vann med åtta slag.

Han brukade träna på en Paspalum-bana och beskrev gräset som att det skulle ge bra grepp vilket gjorde att man kunde attackera flaggorna.

På Mazagan fungerar det inte. Det kan förstås bero på mig. Min metod blir snarare rulla in bollen som på de gamla linksbanor Mazagan vill imitera.

Mazagan ligger en timmes bilresa från Casablanca. Hotellet har 500 rum.
Mazagan ligger en timmes bilresa från Casablanca. Hotellet har 500 rum.

Terrance berättar att banan byggdes på fri hand. Gary Player hade ingen ”grading plan” som man brukar ha. Han gjorde en bansträckning och skissade­ på hålen – sedan fick en shaper ta över och skapa det böljande landskapet. Mazagan är snarare ett konstnärligt projekt än ett ingenjörsverk. Kanske är det därför banan ger ett så naturligt intryck. Inspirationen­ är hämtad från Skottland.

”Det känns ju inte som att man är i Marocko när man spelar banan”, säger Terrance.

Jag tar en bild med mobilen och lägger ut i sociala medier. En engelsk journalist, specialiserad på golfbanedesign, kommenterar att Mazagan kanske är den bästa Gary Player-design han har spelat.

Han kan mycket väl ha rätt.

Men Mazagan är inte bara en golfbana. Det är inte ens en renodlad golfresort.

Den är ett semesterparadis för vem det än månde vara.

Det tar en timme att åka hit från Casablanca innan du kliver ut i det 500 rum stora hotellets entré. Det är byggt i en arkitektur som hämtat inspiration i norra Afrikas förflutna – portugisiskt och franskt blandas med arabiska mönster och färger.

Närmaste stad är El-Jadida –  en hamnstad i regionen Doukala-Abda.  Stadens namn är arabiska för ”den nya”. På portugisiska kallades den Mazagão och på spanska Mazagan. Staden växte runt ett portugisiskt fort som anlades 1502, och var  i bruk till 1769.

Från stranden nedanför hotellet ser man staden genom diset.

I resortens mitt ligger en enorm pool.

Om du inte vill ligga där så finns det gott om saker att sysselsätta sig med. En morgon går vi ned till stallet. Vi väljer ut en litet arabiskt sto som dottern under en magisk timme rider på den dimhöljda stranden.

I full galopp på stranden nedanför hotellet Mazagan – men guiden lovade att de bara skulle rida lätt...
I full galopp på stranden nedanför hotellet – men guiden lovade att de bara skulle rida lätt…

Havet är inte blankt men stilla. Folk promenerar längs den sju kilo­meter långa stranden. Lugnet bryts bara av att en karavan fyrhjulingar smattrar förbi. Annars är det mest långsamt strövande kärlekspar och galopptränande jockeys­ som gör tillfälliga avtryck i den mjuka sanden.

Här finns kasino och nattklubb, barnklubbar för olika åldrar, tennisbanor, spa och gym. Varje dag kan bli ett äventyr. Det är sådant man funderar över när man släntrar ned till Olives för att äta frukost på morgonen, när varje dag är ett oskrivet blad. Men lagom till kaffet har vi enats om att vi ska spela golf. Idag igen. Kanske en massage­ efter rundan.

Därefter ännu ett besök i den indiska buffén på Marketplace. Det här kan verkligen vara den bästa av världar.

Fler relaterade artiklar
Fler artiklar av Tommy Jeppsson
Läs mer artiklar om Marocko

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Läs också

Donald Trump investerar i irländska Doonbeg

I februari 2014 köpte Donald Trump irländska Doonbeg som bytte namn Trump International Go…