Hem Spelet Mannen som gick 18 hål på 55 slag

Mannen som gick 18 hål på 55 slag

15 minuter att läsa
0
0
14
Autumn sale Image Banner 728 x 90

Av alla de 900 miljoner golfrundor som spelas varje år på olika platser på den här planeten så borde ju någon bli i det närmaste perfekt.

Ungefär som när alla lottobollarna lägger sig på rätt plats. Men en inte obetydlig majoritet av alla de där rundorna befinner sig i andra änden av skalan. De blir sällan perfekta.

Bollen träffar en gren. Den lägger sig bakom ett träd. Under bunkerns läpp. Eller rent av på damtee.

Det här spelet är svårt. Det är inte alltid rättvist men det handlar bara till en viss del om tur och tillfälligheter.
Ibland händer det att bollen träffar ett träd och studsar ut på fairway.
Det är lite som att spela på Lotto. Oftast har man inte en siffra rätt men… jo, plötsligt händer det.
Då vinner man 22 kronor. Det är som att göra en birdie. Plåster på såren.Mer sällan prickar någon in drömvinsten.
Men det har hänt.

Vinnaren i golfens Lotto heter Rhein Gibson. I maj 2012 gick han på 55 slag. Du har kanske hört talas om den där rundan?

Man kan ha invändningar och säga att det skedde under en sällskapsrond, och att den där riktigt tunga mentala pressen saknades. Visserligen hade gänget som Gibson spelade med bettat lite grand, men det var ju ändå inte som att gå ut i en ledarboll på Augusta en söndag.
Å andra sidan: Vänder man på 26 slag så har man förmodligen en del att fundera på inför återstående nio.
Vilket kanske understryks av att Gibsons utslag på det tionde (spelade) hålet landade bakom ett träd.

Morgonen den 12 maj, då Rhein Gibson skulle göra vad ingen tidigare gjort, hade två dagars regn fallit över River Oaks Golf Club i Edmond. River Oaks är 6 124 meter från tee, par 71. Ruffen var gles, greenerna cirka 10 på stimpen. Banan, som kantas av hus, befinner sig några kvalitetshack under banorna på PGA Tour.
Gibson hade skjutit lågt där tidigare, 63 och 64. En vecka tidigare hade han avslutat med sju raka par för 60. Så en 59:a vore inte omöjligt.
Men 55?
Vem skulle ens våga tänka det?

Rhein Gibson är en australiensisk pro, mager och stark, då 26 år gammal. Hans framgångar på juniornivå i hemlandet hade gett honom ett stipendium på Oklahoma.
De tre föregående åren hade han kört fast i PGA Tours kvalskola. I stället spelade han på Golfweek National Pro Golf Tour, en av minitourerna.

På River Oaks spelar Gibson ofta med samma gäng. Den här kylslagna morgonen var de sex killar. De delade in sig i två tre-bollar och satsade en slant. Rangen var stängd så de slog några puttar och gick ut på sista nio.
Gibson öppnar med en tunn järntrea på det 10:e (par 4). Han slår en pitch till 12 meter och tvåputtar för par. På hål 11 (par 5),slår han drive och en järnfemma 220 meter till 6 meter från koppen. Sätter putten. Eagle. På hål 12 (par 3) slår han en järnåtta till greenkanten och sätter putten för birdie från 3,5 meter. På 13 (par 5) driver han bollen ut i ruffen, slår en järnfemma 230 meter till framkant, till 15 meter och chippar i kopp med en 53-graders wedge. Eagle.
På det 14:e (par 4) slår han driver och en gapwedge till 10 meter, putten faller från höger till vänster.

Gibson spelade den här dagen med Ryan Munson, 35, ekonomisk rådgivare, och Eric Fox, 27, oljearbetare. Gibson tittade på den hopplösa linjen och sa: ”Spelar ingen roll, jag ska sätta den i alla fall.”
”Åh, nu pratar han skit”, sa Fox.
Gibson satte den och var därmed sex under efter fem hål. På 15 och 16 (par 4) gjorde han birdie, birdie. Först via en lobbwedge till åtta meter, sedan en järnsjua till fyra meter.
På 17 (par 3) slår han järnsjua till 12 meter och har återigen en lång putt som faller från höger till vänster. Sätter den.

”Eric och jag bara tittade på varandra”, sa Munson. ”Varje putt satt mitt i hålet med perfekt hastighet. Vid det här laget är han nio under efter åtta och vi försöker bara hålla oss ur vägen. Och Rhein fortsätter som om ingenting har hänt.”
På 18:e tee var Gibson inställd på ytterligare en birdie.

”Normalt brukar jag gå under par på sista nio tack vare birdies på 15, 16, 17 och 18. Så jag såg en birde som en självklarhet.”
Han slår driver, järntvåa till 12 meter, med en putt som faller från höger till vänster. Han dräper den och stämningen på green är nu en aning uppjagad.
Som den så ofta är när någon vänder på 26 slag. När de kommer till ettan är det 15 minuters väntan. 15 minuter! Är man 10 under känns det som 15 dagar. Många tankar hinner tänkas.

”Jag tänkte att jag inte ville ställa till det för mig under resten av rundan.”
Gibsons utslag landar som en följd av detta bakom ett träd till höger. Därifrån slår han en lobbwedge till 15 meter och tvåputtar för par.
På det andra hålet (par 3) slår han järnåtta till 15 meter och tvåputtar ånyo för par.
Magin verkade vara borta. Men den återkommer. På det tredje (par 5) slår han driver, järnsju, lobbwedge och sätter putten för en birdie. Han går till 11 under med sex hål kvar att spela. Det fjärde hålet (par 3) är ”ett av de tuffare hålen där ute”, säger Gibson. 190 meter uppför. Gibson slår en järnfemma som försvinn på greenen. Bollen syns inte. Munson jublar. Kan den ha gått i? Nej. De hittar bollen fem centimeter bakom koppen.

”Att den inte gick i, jag förstår det inte”, säger Gibson. ”Den trotsade tyngdlagen.”
På det femte hålet (par 4) slår han järntrea, järnnio till 4 meter. Putten är utför och bryter mot vänster. Han sätter den.
”Det räknade jag inte med, det var en bonus.”

Gibson är nu 13 under. Går han på par in stannar han på 58, och han kommer ihåg att han tänkte: ”Det här är något galet.”
Så kommer det sjätte hålet (par 5). Banan var fortfarande blöt. Gibson slår en hybrid ut och hittar sin boll delvis täckt av lera.
Han funderar på att lägga upp men… Nej, inte när man är 13 under. Järnfyran från 220 meter sticker höger, kanske out-of-bounds. Han slår en provisorisk men hittar den första-. Lobbwedgen landar vid greenkanten, putten stannar en halvmeter från hål. Par.
Nästa tanke: som rusar genom hans huvud är: Jag ska avsluta med bara birdies! Han gjorde det på sjuan (par 3) med en järnåtta till 5 meter, på åttan (par 4) med en lobbwedge till en meter, och det nionde (par ”4) med spoon, järnnia och en tremeters putt som bryter från höger till vänster. Han stannde på 16 under par. 26 slag på första nio, 29 på andra. En 55:a.

Galna siffror. Gibson träffade 16 greener. Han slog aldrig mer än en järnfyra som andraslag på de fyra par 5-hålen. Och det vara bara när han var nära att göra hole in one som han använde mer än en järnsjua på par 3-hålen. Han puttade 19 gånger och sänkte allt inom sex meter.

Så slutade den där blöta dagen när Gibson tidigt på morgonen vaknade i en varm säng och tittade ut över ett kallt och fuktigt landskap.
Deras starttid var 8:15. Telefonen pep till.
”Fortfarande sugen på att spela?”
Gibson svarade: ”Japp!”
Det var tur det.

Fler relaterade artiklar
Fler artiklar av Tommy Jeppsson
Läs mer artiklar om Spelet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Läs också

En promenad i en park

Det är klassisk och mytomspunnen mark. På Stoke Park utanför London har golfande kunglighe…