Hem Svenska golfbanor Stockholm Klassiker i ny kostym – ett helt nytt Ullna

Klassiker i ny kostym – ett helt nytt Ullna

0
0

Senast jag var på Ullna körde vi fast i lera med en golfbil. Någon fick knuffa loss bilen och belönades för denna vänlighet­ med att bli prickig av lera från de slirande­ däcken.

Det var en sorglig dag. Inte för att vi körde fast utan för att klubbens grundare och banans arkitekt hade gått ur tiden tre dagar tidigare. Bara tre dagar innan Jack Nicklaus skulle komma till Sverige och Ullna för att inspektera ombyggnaden av banan.

Sven hade sett fram emot den dagen lika mycket som Jack. Ett ljus brann vid entrén till klubbhuset. Stämningen var dämpad. Det var många som hade unnat Sven Tumba att få uppleva den sommar som snart ska lida mot sitt slut – ­sommaren när hans livsverk fick en ny kostym och förvandlades från en bra bana till ett fulländat mästerverk.
Det var så lite som behövdes. Bara 51 miljoner.

Det kanske låter mycket men det är växelpengar om vi jämför med vad till exempel Donald­ Trump lade ned på att bygga en bana utanför Aberdeen. Nu byggde i och för sig Donald Trump sin bana från grunden. Men det kan man faktiskt säga att Ullna också har gjort. Från markytan och en meter ned i jorden är allt nytt. Det finns fler likheter. Båda banorna är byggda på samma sätt, av samma konstruk­tionslag.

Det var chefen för detta konstruktionslag som, på frågan om vad man skulle kunna göra bättre om budgeten var större, svarade:

”Inget. Allt är gjort så bra som det kan göras.”

Efter en stund ändrade han sig och tillade att man förstås skulle kunna ha lagt på ytterligare några decimeter sand till. Inte för att det nödvändigtvis skulle gjort fairways bättre men de hade ju inte heller blivit sämre. I övrigt påminner Ullna om Trumps skrytbygge vad gäller den dolda kvaliteten: Bevattning och dränering är identisk utformad. Av budgeten på 51 miljoner kronor har 40 investerats i banan.

Den ser i många avseenden ut som den gamla men den är i det närmaste att likna vid en ny. Man skulle kunna säga att det är en ny bana som är byggd med den gamla som förebild.

”Rösta på detta”

Det var inte självklart att den nu ­genomförda ombyggnaden verkligen skulle bli av. Det fanns medlemmar som var skeptiska. Det var Sven som drev på och vi vet alla att när Sven drev på, då brukade det ge resultat. Ofta ett bra sådant.

Sven sa på ett årsmöte:

”Vi får aldrig denna chans igen och Jack kommer att göra det bättre än någon annan. Rösta på detta!”

Sedan röstade medlemmarna ja. Ingen ångrar sig.

Det fanns de som ställde sig tveksamma till att Nicklaus skulle bygga om banan. Ska man vara helt uppriktig så fanns det en poäng i deras farhågor. Allt Jack Nicklaus satt sitt namn på har inte varit toppkvalitet. Det har antagligen med Jacks engagemang att göra. Mycket har blivit bra, annat har bemötts med invändningar. En bandesigner vi pratat med, och som vill vara anonym, säger att Ullna kan vara en av de bästa ombyggnader av en bana Nicklaus­ gjort.

”Det finns nämligen så mycket skit som han satt sitt namn på. Antagligen för att han knappt varit där. Han har skickat sonen eller någon hantlangare istället. Mitt intryck av Ullna är att det alltid handlat om Svens visioner och de har sprudlat av spelglädje. Ullna var en otroligt kul bana att spela! Nu är den ännu roligare. Jag tycker faktiskt det är den bästa Nicklaus-bana jag spelat. På nya Ullna finns väldigt få brister. Man hade inte kunnat få ut så mycket mer av området. Jag tycker det blev ruskigt bra.”

Sven fick rätt. Men han fick inte uppleva det.

Jacks glöd

Den där dagen 2011, när Jack kom till Stockholm, sa han att han var där för att försäkra sig om att det blir en bana som Sven skulle vara stolt över. Det var inte tomma ord. Det har blivit fler besök i Stockholm sedan dess. Jack Nicklaus har satt sin egen prägel på spel­ytorna. För att ”se till att det som händer här verkligen ska hända”, som han uttryckte det.
Och det har ryktats om att han varit väldigt nöjd med resultatet. Han har hörts prata om ”projektet i Stockholm” med glöd i stämman.

Jack Nicklaus säger:

”För medlemmarna kommer det inte att bli så stor skillnad, inte när det gäller svårighetsgrad. Vi försöker definiera hålen lite bättre. Kontrollen över hur bollen tas emot på fairway och runt greener kommer att öka. På vissa platser har banan haft kullar där bollen kunnat sticka i väg lite snabbt. Det har vi försökt undvika. Estetiskt har vi arbetat med de tillgångar som funnits. Det är en vacker plats och jag hoppas att vi använder den rätt. Det är inte ofta man får jobba med en bana på ett vackert markområde som detta. Men svårighetsgraden kommer inte att ändras. Det är inte en lång golfbana. Utmaningen ligger i att hitta flaggplaceringar på greenerna. Dräneringen blir bättre liksom turfen och säsongen kommer att förlängas i båda ändar.”

Men när det gäller det där med svårighetsgraden slirade han nog lite med sanningen. Lars Hemmingsson, vd på Ullna, medger att banan faktiskt blivit lite mer krävande.

”Den är mer intressant. De duktiga spelarna i klubben – och jag tillhör dessvärre inte en av dem – säger att de måste tänka hela tiden. Det handlar idag om att inte ligga på fel ställe. Så man kan väl säga att banan blivit mer strategisk intressant, genomgående.”

Resultatet har gett medlemmarna en bana som håller toppkvalitet. Hur mäter man den typen av framgång på en golfklubb?

Tja, aktien har stigit från 100 000 kronor i juni 2011 till som högst 260 000 kronor i år.

Det är ett sätt att mäta hur lyckad renoveringen varit. Stoltheten bland medlemmarna är ett annat.

”Vi har fått otroligt mycket lovord och leenden.”

Lars Hemmingsson har bett sina medlemmar att planera sin golf mer noggrant, inte bara ute på banan. Efter ombyggnaden har speltrycket blivit väldigt hårt. Man kan inte spontanspela som förr. Jörgen Åker, försäljningschef på Ullna, konstaterar att många bunkrar idag ligger på 260 meters avstånd från vit tee. Från gul hamnar de på runt 225.

”…och de har ju inte varit i spel på 30 år. Så för mig är banan ungefär fyra slag svårare från vit. Och det är ganska mycket.”

Det gamla banrekordet hade Henrik Nyström­. Han övertog det från Jesper Parnevik­ med en 64. Lika många slag gick Annika­ på i HP Open 2004 – en runda som innehöll två eagles.
Jesper Parnevik har som bäst gjort 65 på Ullna. Han har varit en frekvent gäst på banan under årens lopp, ofta i sällskap med Per-Ulrik Johansson. De har gillat banan i grunden men har alltid gafflat om vad som borde justeras och ändras.

Efter en runda på nya Ullna kunde Per-Ulrik konstatera att allt som varit upphov till missnöje blivit åtgärdat­ – samt en hel del annat. I siffror har följande hänt:

• 33 500 meter dräneringsrör har lagts ned i jorden och 900 sprinklerhuvuden har installerats.
• Alla fairways och greener har täckts med ett 20 centimeter lager av sand (50 000 ton).
• 62 000 ton sand har lagts ut på banan (varav 50 000 ton var fairwaysand och 5 000 ton var greenmaterial). I sammanhanget kan nämnas att en lastbil med trailer lastar 38 ton.

Sanden har formats av Jerame Miller, Nicklaus favoritshaper.

”Det finns egentligen inga svaga hål längre”, säger Jörgen Åker. ”Jag tycker att den här banan står sig mot vilken bana som helst… i hela världen.”

Det enda som är beklagligt i sammanhanget; det är att Sven Tumba aldrig fick uppleva den här sommaren. •

Fler relaterade artiklar
Fler artiklar av Tommy Jeppsson
  • Fyra sköna skärgårdsbanor

    Han kom som ett yrväder en aprilafton med en golfbag över axeln… Ungefär så börjar A…
Läs mer artiklar om Stockholm

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Läs också

Donald Trump investerar i irländska Doonbeg

I februari 2014 köpte Donald Trump irländska Doonbeg som bytte namn Trump International Go…