Hem Golfbanor Grönhögens unika charm

Grönhögens unika charm

21 minuter att läsa
0
0
6
Autumn sale Image Banner 728 x 90

Den som till äventyrs har spelat Grönhögen har kanske också drabbats av den lite förlamande känsla som infinner sig när man känner sig… tja, förd bakom ljuset. För efter 18 hål på banan på södra Öland smyger sig en misstanke på… att majoriteten av svenska banbyggare de senaste 30 åren har varit i större avsaknad av visioner än vi förstått. Att de inte har ansträngt sig. Att det saknats mod och vilja att bryta ny mark. Att man inte vågat tänka i nya banor. Eller som det brukar heta på folklig Allsångs-svenska: Mycket snack, lite verkstad.

Visst finns det de som har haft visioner. Som gjort det bra. Som velat göra det annorlunda. Vissa har till och med pratat om att de ska arrangera Ryder Cup på sin nya bana men alltför ofta visar det sig i slutändan att det där Monstret till Mästerskapsbana blev ännu en vanlig, svensk 18-håls park- och skogsbana byggd på lerig mark i en granskog, levererad med den ständigt återkommande klyschan: ”Följsam mot naturen.”

Det är inte alltid dåligt, ofta acceptabelt men sällan gudomligt. Vi har sett allt fler undantag från den Jante-präglade medelsvenska fåran de senaste åren, och Grönhögen är en storartad bekräftelse på denna tendens. Kanske är Grönhögen Links den mest unika av dem alla. Den häftigaste. Vildaste. Pierre Fulke lagt ut 18 hål som är en harmonisk blandning av strategi och skönhet.

Det finns bara drygt 200 linksbanor i världen, beroende på graden av puritanism hos den som räknar, och det byggs knappt några nya eftersom det är ovanligt att mark vid havet upplåts för detta syfte. Att Grönhögens andra tee ligger två meter från strandlinjen beror på att här tidigare fanns en Ytong-fabrik. (Industrier kan man som bekant bygga vid vattenlinjen, trots strandskyddet.)

Pierre Fulke blev kontaktad av Grönhögen vintern 2000 men avböjde erbjudandet eftersom det då handlade om att förvandla en riktig skitbana till en vanlig bana. Grönhögen startade som en sexhålsbana, utlagd för att husvagnsfolket på campingen intill skulle ha något att sysselsätta sig med. Sedan växte klubben och banan och blev Ölands motsvarighet till Björkliden. Man hade 7 000 medlemmar. På sin höjd tre av dem bodde på bilavstånd från banan. Resten degade 800 kronor om året för att få ett hcp-kort och därmed tillträde till övriga golf-Sverige. Om det finns en diametral motsats till den typen av golf så är det vad Grönhögen är i dag.

Det är en tanke som måste få sjunka in.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Södra Öland är antagligen ett av Sveriges vackraste områden men också det mest ignorerade. De flesta viker vänster efter bron, mot Borgholm och mot Ekerum. Kör man höger hamnar man i det sagolandskap som heter Alvaret. Det var länge sedan jag var där, jag had glömt hur vackert det är. Efter ett par mil stannar jag bilen vid vägkanten och bara står och tittar på tystnaden.

20 minuter senare sitter jag i klubbhusets restaurang och äter en toast med en generös skiva chevré. Det är en restaurang som lätt skulle överleva i kvarteren runt Stureplan, med en modern meny och smart personal. Även i detta avseende befinner vi oss långt från den gamla campinggolfens värld av tändvätske-osande Flintastekar. Grönhögen har gjort en makalös klassresa och det har blivit dags för oss golfare att svänga höger efter bron.

Grönhögen är en ”riktig” linksbana. Lika ”riktig” som exempelvis Lundin, Leven eller Scotscraig. Du ser havet från varje tee på Grönhögen och det är ingen tillfällighet. Pierre Fulke pratar mycket om vikten av att en bana ska vara estetiskt tilltalande. Och på Grönhögen har han ibland låtit denna personliga preferens gå före banans strategiska kvaliteter.

”Markområdet är så litet så det var besvärligt att nysta ihop 18 hål. Och något hål är kanske 330 i stället för 360 meter, som det kanske borde varit. Somliga tees har jag flyttat fram bara för att jag hittat en fin plats. Står man inför ett sådant val får man överväga om upplevelsen på tee är värd ett kortare hål.”

Så är det här och var på Grönhögen. Banan är 6 000 meter lång , ”en skön promenad”, säger Pierre, som bott i St Andrews och ser på golfen med en nästan olidlig lätthet.

”Likaväl som golf ska vara en skön promenad måste banan vara estetiskt tilltalande. Hålen ska vara rätt utlagda, hindren strategiskt placerade. Det är viktigt, men viktigare än många tror är estetiken. Ett hål som inte är 100 procent rent layoutmässigt – men vackert! – kan funka i alla fall. De två aspekter som jag tycker är viktiga är rätt routing – banan ska vara lätt och skön att gå – och vacker. Det är så läckert när man går 10 steg och står på nästa tee. Man ska kunna njuta av vyerna. Det tänkte man otroligt mycket på på 1910, 20- och 30-talet och de banor som byggdes då anses av många fortfarande vara bäst i världen.”

På en riktig linksbana finns alltid något som stör ordningen. Pikanta detaljer som bryter mönstret och väcker förundran. Det finns inget som är rätt eller fel. På North Berwick West Links ska du spela över en stenmur in mot green på 13:e hålet. På St Andrews Old Course finns blott två par 3-hål. Royal Lytham öppnar med ett sådant, Royal St Davids avslutar med ett. Ballybunion och Cruden Bay har par 3-hål i följd. På Royal Birkdale kan fyra av de sex sista hålen vara par 5-hål (från backtee). På Westward Ho! betar får på fairway.

På Grönhögen är obalansen mellan slingorna slående. På de första nio finns inte ett enda par-5 hål. På de sista nio är fyra hål par 5-hål.
Banan har par 33 ut, par 39 in. Men det har sin förklaring – den kommer! – och obalansen är ändå inte det märkligaste med banan. Utan att denna också fungerar som start- och landningsbana för mindre flygplan.
”Det var ägarens önskan… nej, för resten, det var ett krav att landningsbanan skulle inkorporeras i banan”, säger Pierre. ”Så jag fick utgå från det. Den låg där och då gällde det bara att få till det på bästa sätt. Jag tycker inte att det gör så mycket. Det är ju tre hål som man skulle kunna göra lite roligare, kanske: 4, 14 och området framför ettans green. Där är det lite platt. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att det är lite läckert. Banan blev inte sämre, möjligen hade de tre hålen kunnat formas lite läckrare.”

Det händer att en golfbana kallas för ”links” trots att den inte ligger vid havet. Då åsyftas vanligen den speciella typ av spelskicklighet som krävs. På en linksbana anfaller man inte alltid greenerna från luften – det handlar mer om markattacker. Artilleri i stället för ”luftwaffe”. Låga, penetrerande utslag, punchade inspel och puttar långt utanför green. Ligger du 100 meter från green på en “vanlig” bana kan du bara slå en klubba. På en linksbana kan du slå fem olika klubbor och du kan slå dem på flera olika sätt.

“Man får använda fantasin. Det finns fler aspekter i golfspelet på en linksbana än i modern golf med dess avancerade bevattningsanläggningar”, säger Pierre. ”Det jag saknar i modern golf är att man inte behöver använda huvudet så mycket. Det rullar sällan mer än 10 meter, på greenerna stannar bollen inom 2 meter. Du kan inte studsa och rulla bollen. Och man har förlorat det inslag som “tur” innebär. I golf måste det få finnas ett inslag av tur. Du kan träffa en uppförsbacke med följd att bollen stannar, eller en nedförsbacke där bollen rullar 30 meter. Men många vill inte ha det så. De vill ha mjuka fairways där bollen stannar. Jag saknar fantasin, att man måste klura ut hur bollen studsar och hur man ska handskas med eventuell ’otur’.”

När The Open Championship spelades på St Andrews tidigare i somras så var stimptalet på fairways lika högt som det var på greenerna. Skillnaden var att greenerna var något mjukare – men inte särskilt mycket!
Detta enligt Tiger Woods.
På Grönhögen skulle man kunna tänka sig liknande förhållanden. Banan är byggd på en 50 centimeter tjock jordbädd – skifferjord!
”Den är av väldigt varierande kvalitet. Från de platser där vi skulle lägga greener och tees grävde vi bort jord, forslade ned den till ett sorterverk och sedan tillbaka. Så greener och tees är uppbyggda på ’skräp’. Sedan har vi lagt jord av bättre kvalitet ovanpå. Det var svårjobbat.”

När man ser Grönhögen så känns det som om de som byggt banor i Sverige de senaste 30 åren varit utan visioner?
”Men frågan är om man någonsin kan få tag på ett sådant läge igen. Marken var svår, ytan liten men läget fantastiskt. Även om det ligger en gammal industri på ena sidan så har man gudomlig utsikt. Det är garanterat vind, det är varmt långt in på hösten, vattnet är uppvärmt och vindarna varma. Det är en unik plats.”

Du fick förstås kompromissa en del?
”Den första greenen jag byggde – jag säger inte vilken det är – blev inte riktigt som det var tänkt. Men andra tycker den är bra så den får vara som den är. Annars är det mest smågrejer. Vissa bunkrar ska höjas så att de blir mer synliga, andra ska utökas i storlek och på några platser ska det till nya bunkrar. Vi hade inte tid, kraft och pengar att bygga alla på en gång.”

På vilka banor har du hittat inspiration?
”På det 13:e, ett par 5, finns två inslag som är hämtade från Carnoustie respektive Muirfield. Det är utläggningen av bunkrarna och Hogans Alley. Fast allt är spgelvänt. I övrigt är det nog eget bygge.”

Varför blev det sådan obalans mellan slingorna?
”Den gamla platsen för klubbhuset är ju den naturliga platsen för ett sådant. Min önskan är att klubbhuset, om det byggs ett nytt, ska ligga på den gamla platsen. När klubbhuset ligger på rätt plats kommer slingorna att ha par 35 och par 37 i stället. Då blir banan ännu mer rytmisk.”

  • Klassisk links på Skottlands skönaste kust

    Båda städerna är starkt präglade av golf och de har båda banor som är äldre än  någon kan …
  • Fyra sköna skärgårdsbanor

    Han kom som ett yrväder en aprilafton med en golfbag över axeln… Ungefär så börjar A…
Fler relaterade artiklar
Fler artiklar av Tommy Jeppsson
  • Fyra sköna skärgårdsbanor

    Han kom som ett yrväder en aprilafton med en golfbag över axeln… Ungefär så börjar A…
  • Sölvesborg: Historier vid havet

    Det var sommaren 2015 historien fick spridning, långt utanför golfens inre kretsar och lån…
Läs mer artiklar om Golfbanor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Läs också

Åtvidaberg: Ett hotell med anor vid en klassisk bana

Det berättas att under en golftävling för militärer på Åtvidabergs GK så hookade en deltag…