Hem Golfresa Abu Dhabi Abu Dhabi: Golfen grönskar i brun öken vid Persiska havet

Abu Dhabi: Golfen grönskar i brun öken vid Persiska havet

26 minuter att läsa
0
0
10
Autumn sale Image Banner 728 x 90

Det svarta guldet ska förvandla Abu Dhabis ökenlandskap till en blomstrande grön juvel.

Det oljerika emiratet har byggt tre banor av yppersta världsklass. Svart guld blir till grönt.

På mer ”normala” golf­banor, om sådana existerar, utgör sandbunkrar ungefär en hektar av banans­ yta. I snitt alltså.

Det kanske inte säger så mycket eftersom få av oss relaterar till ett mått som hektar i vår vardag. Men det kan ändå vara intressant att nämna som ett jämförelsetal. För på Saadiyat Beach GC i Abu Dhabi utgör bunkrarna 10 hektar.

Det finns alltså 10 gånger mer sand där än på en normal bana och kanske tänker du precis som jag, att det vore omöjligt att försöka ta sig runt en sådan bana utan att förlora förståndet.

Men Saadiyat Beach är en av de mest genialt ritade banor som Gary Player gjort. Trots all sand slår vi inte fler slag från bunkrar än vi normalt brukar.

Jo, kanske några då.

Från tee kan man bli en aning oroad vid åsynen av det som väntar: Ökenliknande bunkrar och enorma grytor av sand breder ut sig innan gräset tar över, och många av dessa sandområden löper längs ena sidan av hålet hela vägen fram mot green. Men bollen hamnar märkvärdigt sällan­ där.

Relativt sett, alltså.

Det är alltså Gary Player som har ritat banan och han gör som så många andra arkitekter som ritat en bana som just ska invigas: Han säger att det är den bästa bana han ritat. Eller i alla fall en av de tre bästa.

Men Gary Player verkar mena vad han säger. Och vi har ingen anledning att misstro honom, ingen anledning att invända mot påståendet.

Saadiyat Beach är en enormt vacker och utmanande layout på en sällsynt märkvärdig plats – några av banans hål är utlagda alldeles bredvid den turkosskimrande Persiska viken. På femman är det svårt att avgöra vad som är kritvit sandstrand och vad som är ödemark eller bunker.

Gary Player är inte bara stolt över layouten, han är stolt över att banan har fler dimensioner. Den ligger i ett tidigare ökenlandskap men det finns gräs i tillräcklig mängd för att vi ska kunna spela hålen. Men banan är billig i drift tack vare att den inte behöver lika mycket vatten som andra jämförbara banor och miljön är något Gary Player talar mycket om under den presskonferens som  hålls i samband med invigningen.

Saadiyat behöver 60 procent mindre vatten än andra jämförbara banor.

Kostnaderna för att sköta en golfbana i ett torrt sandlandskap kan uppgå till så mycket som
250 000 dollar – cirka 2,5 miljoner­ kronor – i månaden. En stor del av dessa kostnader utgörs av vatten­. Men Saadiyat Beach slukar­ mindre vatten eftersom man inte har sått gräs på platser där bollen sällan eller aldrig hamnar, och dessutom har man valt att så inhemska, tåliga grässorter i ruffarna.

Men om nu banan är ett mästerverk i sig så bleknar det ändå när man ser ritningarna på det klubbhus som ännu bara finns som en modell. Arkitekten heter Frank Gehry. Hans karriär tog fart när hans egenritade hem började utvecklas till en populär turistattraktion. Sedan dess har han ritat Guggenheimsmuseet i Bilbao, Walt Disney konserthus i Los Angeles, Experience Music Project i Seattle, Weisman Art Museum i Minneapolis, Dans­huset i Prag och MARTa Museum i Herford i Tyskland.

Frank Gehry är en ikon och alla som ser hans modell av Saadiyat­ Beachs klubbhus funderar över hur ett sådant ska kunna byggas. Hur det ska hålla ihop.Det verkar strida mot alla existerande fysiska lagar. Men humlor kan bevisligen flyga. Och detta klubbhus kommer antagligen också att sväva.

Frank Gehry är inte i Abu Dhabi bara för att bygga ett klubbhus. Han ska också rita Abu Dhabis Guggenheim-museum som om ett år ska ligga färdigt på samma ö som golfbanan: Saadiyat Island.

Och om vi nu tycker att banan och dess klubbhus är något alldeles extraordinärt, så börjar vi nu närma oss det riktigt spektakulära: En steril ö av sand ska med hjälp av 128 miljarder dollar – cirka 930 miljarder kronor – förvandlas till en levande stadslandskap och en oemotståndlig turistmagnet.

Men här måste vi nog stanna upp och backa tillbaka lite.

När man kommer som västerlänning till Förenade Arabemiraten är det framför allt en sak som gör de första dagarnas intryck förbryllande: Den uppenbara frånvaron av ett påtagligt historiskt arv.

Här finns så klart en historia­ och den börjar 3 000 år före Kristus. Men Abu Dhabi är inte som Paris, där Napoleons triumf­båge erinrar om hans seger vid Austerlitz 1805. Här finns ingen motsvarighet till den bastilj som stormades 14 juli 1789, och som många menar är ett manifest över den upplysning vars blodiga väg bereddes av filosofer som Voltaire och Rousseau. Här finns ingen dramatisk teater byggd av en kung på 1700-talet.

Abu Dhabi är inte som Europa­. I den europeiska civilisationen speglas vår historia lika mycket i själ och böcker som i våra byggnadsverk. Inte bara pampiga slott och storslagna kyrkor erinrar om svunna århundraden, utan också allmogens tillyxade trähus, böndernas stenmurar, asfalterade landsvägar… ja, till och med i vår växtlighet.

I Abu Dhabi finns ingen ”gamla stan” med pittoreska gränder och mysiga restauranger som har sitt ursprung i flydda epoker. Det finns inga k-märkta hus. Allt är nytt, eller högst 50 år gammalt.

Jo, det finns en och annan gammal byggnad, mest moskéer, men också ett fort, Al Maqtaa , som sägs vara 200 år gammalt. Och det finns en och annan äldre ”bebyggelse” (stad är fel ord) men mest har invånarna i detta ökenlandskap bott i tält och i enkla, mindre tidsbeständiga, hus av palmträ och lera.

Nomader var som bekant inte bofasta och landskapet ser ut därefter. Detta vet vi, men det är ändå en märklig upplevelse att komma till en stad som ger oss känslan att big bang skapade jorden­ för 50 år sedan.

I själva verkat var det då man hittade oljan.

Vilket ju var en ”big bang” på sitt sätt.

Det som nu sker i denna del av världen, det kan man förstås tolka som att de vill kompensera för alla torftiga årtusenden av utebliven ingenjörskonst.

I så fall tar de revansch med besked, men ändå inte med det nouveau riche-vulgära sätt som grann-emiratet Dubai. Dubai ligger ett par timmar bort med en långsam bil och där gick man efter 20 års våldsam ekonomisk offensiv över gränsen och blandade ihop visioner med vansinne. När det inte höll så fick ”lillebror” gå till ”storebror” och be om hjälp.

Abu Dhabi ställde förstås upp. För förhållandet mellan emiraten är idag bra, till skillnad från 1945 då några stammar från Abu Dhabi inledde ett tre år långt och blodigt krig mot Dubai.

Nu är det ett mycket lugnt och tryggt område att vistas­ i. Kriminaliteten är låg. Och detta trots att man ligger granne med Saudiarabien och Jemen.

Abu Dhabi är Förenade Arabemiratens huvudstad och det största och rikaste av de sju självstyrande emirat som tillsammans utgör landet­. Om Dubai är den lilla, ostyriga­ brat-brorsan så är Abi Dhabi den eftertänksamma­, ansvarstagande äldre brodern.

Abu Dhabi är rikt tack vare oljan. UAE producerar 4,3 miljoner fat om dagen vilket motsvarar drygt tre procent av den totala mängden. Den skyline som idag möter besökaren kunde ha varit en helt annan om inte Sheikh Zayed 1966 hade tagit makten från sin bror Sheikh Shakhbut.

UAE bildades 1971 när den brittiska kolonialmakten lämnade sina protektorat i Gulfen och består av sju emirat. Det svarta guldet hittades 1958 i Abu Dhabi. Knappt tio år senare hittades olja också i Dubai och 1974 i Sharja. Och sedan dess har denna region varit oerhört ”dynamisk” och genom sin rikedom har landets invånare inte haft anledning att ifrågasätta det rådande styrelseskicket: Kalifen bestämmer allt. Det accepteras eftersom den underutveckling som rådde när UAE bildades 1971 har övergått i världens kanske högsta levnadsstandard, regionen har en modern infrastruktur och ett väl utvecklat näringsliv. Landets invånare har heller inget att klaga över när det gäller utbildning och hälsovård.

Men inget är för evigt.

Oljan kommer att ta slut och det som nu sker är en kapplöpning med tiden. Dubai kanske gick för snabbt fram, Abu Dhabi tar det förvisso i hög takt men jämfört med Dubai ändå maklig.

Man vill lägga grunden för ett samhälle som i framtiden kommer att attrahera människor, företag och pengar från hela världen. Man vill skapa ett ekonomiskt nav. Förbereda sig för en framtid utan olja.

Man vill att folk ska bo här, permanent eller tillfälligt. Saadiyat Island är ett nyckelprojekt i denna strategiska strävan.

Finanskvarteren i The Corniche är en del av strategin, Saadiyat-ön är en annan, ett mäktigt exempel på vad som kan hända när snille, smak och pengar används i lika delar. Dels ska ön få ett antal exklusiva resorter, varav två med golfbanor, dels ska man anlägga ett ”kulturellt distrikt” med museer, restauranger och barer. Ön är 27 kvadratkilometer stor (2 700 hektar) och kommer att stå helt klar 2018. Då ska alla sju distrikten vara färdigbyggda.  Man planerar för att 160 000 människor ska bo här.  Men här finns också plats för turister. Vid Saadiyat Beach finns 9 kilometer­ kritvit strand flankerad av en rad lyxhotell såsom St Regis, Park Hyatt och Rotana.

Ännu består ön mest av sand, men man kan se visionerna i form av modeller och det är ett av de mer storslagna projekt världen skådat.

Utöver Saadiyat Beach planeras ännu en golfbana, ritad av Trent Jones, men ännu är greener och tees bara identifierbara med hjälp av pinnar i marken.

Saadiyat Island ska bestå av sju distrikt, alla med olika syften och karaktärer.

Det är ett projekt som kan vara svårt att förstå vidden av när man kommer från ett land som betraktar Kaknästornet som något märkvärdigt. 128 miljarder dollar ska investeras och egentligen är det inte så förbluffande att de gör det,  det riktigt storslagna är att det finns människor som har tänkt tankarna och sedan beslutat sig för att genomföra dem.

Man borde kanske inte vara förvånad. Vi befinner oss trots allt i den stad där man har byggt världens kanske lyxigaste hotel: The Emirates Palace. Många förväxlar hotellet med emirens palats och det är helt naturligt. Hotellet kostade 3 miljarder dollar att bygga. Under tre år arbetade 20 000 byggnadsarbetare med konstruktionen som är en kilometer lång, från flygel till flygel, och som rymmer 394 rum eller sviter, mellan 55 och 680 kvadratmeter. 5 kilo rent guld används varje år som dekoration på framför allt desserter tillagade i något av hotellets 128 (!) kök. Det är här man kan köpa världens mest exklusiva hotellupplevelse:  The one million dollar tailor made suite holiday. I denna 7-dagarsupplevelse på 680 kvadratmeter ingår saker som: förstaklassbiljetter till och från alla Etihads destinationer, en Maybach med chaufför, dagliga spa-behandlingar, privat jet till Iran där man kan göra sin egen matta, eller till Döda havet i Jordan eller Bahrain för lite pärlfiske. Och just det, en runda golf på Abu Dhabi GC ingår också. Det är banan där Martin Kaymer vann Abu Dhabi Championship tidigare i år framför Ian Poulter och Rory McIlroy tack vare en djärv spoon in på 18:e. Det är alltså banan vars klubbhus är utformat som en falk, Abu Dhabis nationalsymbol.

Abu Dhabi GC är en riktigt bra bana som utan att ansträngas har stått pall för ET-tävlingar i fem år. I år var inte bara de tyngsta spelarna från Europatouren på plats utan även några av PGA Tours stjärnor: Anthony Kim, Camilo Villegas, Geoff  Ogilvy… de lockades givetvis med pengar men helt säkert också av tävlingens rykte.

Abu Dhabi Championship är uppskattad bland spelarna, liksom även tävlingarna i Dubai och Qatar. Men i framtiden är det inte alls säkert att tävlingen kommer att spelas bara på Abu Dhabi GC.

Det är möjligt att den i framtiden kommer att rotera mellan de banor som öppnar i år. Utöver Saadiyat Beach också Yas Links, som öppnar nu under våren.

Yas Links är ritad av Kyle Phillips och alla som har spelat Kingsbarns vet då att det handlar om en helt unik linksupplevelse. Trots det Gary Player sa om förträffligheten hos Saadiyat Beach GC så finns det en del som pekar på att Yas Links kan bli Abu Dhabis allra bästa bana.

Och denna fundering över banornas inbördes tillstånd kan tjäna rätt väl som avslutning på en artikel om Abu Dhabi:

Hur bra något än är så kan det alltid bli bättre.

Det finns inga gränser. ♦

Fler relaterade artiklar
Fler artiklar av Tommy Jeppsson
Läs mer artiklar om Abu Dhabi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Läs också

Åtvidaberg: Ett hotell med anor vid en klassisk bana

Det berättas att under en golftävling för militärer på Åtvidabergs GK så hookade en deltag…